Finstas forntid och framtid

 
Hem På Gång Kilens IK & Motionsspår Finsta Boule Tidigare Aktiviteter Historiska Bilder Heliga Birgitta Järnvägens Historia Om Oss Finstastiftelsen Styrelse & Kontakt Bli medlem Länkar

Heliga Birgitta

"Enligt traditionen föddes den heliga Birgitta i Finsta..."

Läs Anders Brynielssons utredning "Den heliga Birgitta från Finsta"

Annan intressant läsning från Anders Brynielsson kan du läsa här

----------------

                                                                                               

Finsta med sina närmaste omgivningar är en urgammal kulturbygd, som de mycket stora gravfälten från järnåldern vittnar om. Kungamakten etablerade sig i det närbelägna Husby under tidig medeltid. Det var därför naturligt att stormän var bosatta i Finsta. En av dem var Birgittas far, Birger Persson som tillhörde den mäktiga uppländska ätten Ängel.

 

Han var riddare, riksråd, lagman i Uppland och en av rikets mäktigaste och rikaste män. År 1293 fick han kungens uppdrag att leda en kommission vars uppgift var att skapa en lag för hela Uppland. I direktiven sägs att man skulle ”lägga sig vinn om att fastställa både vad gammal lag varit och vad som i ny lag borde stadgas och samanfogas”. Lagen som stadfästes 1296 blev till stora delar en nyskapelse. I inledningen till byalagsbalken finns den berömda meningen ”Land skall med lag byggas och ej med våldsgärningar”. Lagen gav de uppländska kvinnorna en starkare ställning än deras medsystrar i götalandskapen.

 

I striden mellan kung Birger och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar, som pågick i början av 1300-talet, stod Birger Persson på hertigarnas sida. Den hemska händelsen 1317 som kallas Nyköpings gästabud, då kungen mördade sina bröder, ledde till en våldsam reaktion. Birger Persson var en av ledarna för upproret mot kungen som slutade med dennes avsättning.

 

I Birger Perssons släkt fanns många kyrkomän. Bl a var hans farbror ärkebiskop i Uppsala och en kusin biskop i Västerås. Själv gjorde han en pilgrimsfärd till Santiago de Compostella i Spanien. Birger skrev sitt testamente i Finsta 1326. Hans stora godsinnehav finns beskrivet i ett bevarat dokument från arvsskifte 1328.

 

Birger blev far till en av medeltidens stora gestalter, den äldsta dottern Birgitta.

 

Om Birgittas liv i Sverige

 

Birgitta Birgersdotter, mest känd som Heliga Birgitta, blev en av Sveriges mest internationellt berömda personer i alla tider. Hon föddes år 1303 på Finsta. Hennes mor, Ingeborg Bengtsdotter, var dotter till lagmannen i Östergötland och släkt med kungen. Som barn sägs Birgitta ha haft uppenbarelser, men de är inte historiskt belagda. I själva verket vet vi nästan ingenting om Birgittas barndom. Modern dog när hon var 10 år. Birgitta och lillasyster Katarina fick flytta till deras moster på Aspanäs gård i Östergötland. År 1316 blev systrarna gifta med sönerna till lagmannen i Västergötland.

 

Birgitta blev gift med den yngre brodern Ulf Gudmarsson. Birgitta hade motsatt sig giftermålet, men äktenskapet förefaller ha blivit harmoniskt. Paret bosatte sig på Ulvåsa i Östergötland, som var en befäst stormansgård på en udde i sjön Boren. Resterna av ett stenhus och vallgravar kan beses än i dag. Ulf blev riddare, riksråd och lagman i Närke. Birgitta födde 4 döttrar och 4 söner. Alla överlevde småbarnsåren. Hon fick ta hand om gårdens skötsel, men deltog också i politiken.

 

Hon beskrevs som kort och finlemmad. Hon hade en järnhälsa och gav senare i livet prov på att kunna tåla stora strapatser. Till sitt sätt omtalas hon som intagande, vänlig och sällskaplig men också debattlysten. Hon älskade enligt sina egna ord vackra kläder, smycken och god mat. Detta gäller förstås hennes tid på Ulvåsa. Birgitta var synnerligen viljestark och karismatisk. Alla som kom i hennes närhet påverkades av henne och en del så mycket att de ändrade sina liv.

 

1335 gifte sig kung Magnus med Blanche av Namur och paret från Ulvåsa kom att tillhöra kretsen kring kungaparet. Birgitta blev drottningens magistra (hovmästarinna) och personliga handledare. Under en tioårsperiod vände sig kungen allt oftare till Birgitta för råd.

 

I slutet av 1330-talet företog hon tillsammans med maken Ulf en pilgrimsvandring till Nidaros (Trondheim) och en kort tid därefter den mycket längre vandringen till Santiago de Compostella i Spanien. Under stor vånda lämnade hon barnen i klostrens vård. En ny värld mötte Birgitta; Europas kultur, städer, riddarborgar, ståtliga kloster, vidunderliga katedraler och många, många människor.

 

På väg hem genom Frankrike blev de vittne till det pågående hundraårskriget, som mer bestod av plundring av bondebefolkningen än av fältslag. Det fasansfulla kriget gjorde ett starkt intryck på henne. ”Själarna faller rakt ned i helvetet som snöflingor ” skrev hon senare. Under vandringen hem blev Ulf svårt sjuk.  Han dog (1344), ett par år efter hemkomsten. Birgitta drabbades av en svår kris. Hon sörjde sin Ulf djupt och innerligt. Honom som ”jag älskat mer än mitt eget hjärta”.

 

Det var under de följande åren, som hon började få sina uppenbarelser. Först de s.k. kallelseuppenbarelserna i vilka hon uppmanas att bli Kristi brud och Guds språkrör. Efter hand fick uppenbarelserna också ett politiskt innehåll. Hennes vänner och anhöriga häpnade. Hennes förvandling var så total att man talade om ett under. En gransknings kommission med landets ledande biskopar tillsattes för att utröna om uppenbarelserna hade himmelskt ursprung. Man fann att så var fallet. Även under denna tid var Birgitta politiskt aktiv. Hon medlade mellan de engelska och franska kungarna om det pågående hundraårskriget. Hon stödde kung Magnus korstågsplaner österut och utarbetade föreskrifter om hur kyrkans organisation skulle byggas upp i de ”kristnade” områdena.

 

Om Birgitta i Rom

 

År 1349 begav Birgitta sig till Rom som pilgrim. Hon återvände sen aldrig till Sverige. När hon passerade Milano åstadkom hon stort rabalder när hon i skarpa ordalag fördömde den sedeslöse biskopen .  Härskarna i Rom låg i fejd med biskopen i Milano och därför blev Birgitta väl mottagen när hon anlände till Rom. Hon erbjöds att bo i ett fint palats som ägdes av påvens bror. På Birgittas tid var den forna världsstaden Rom en laglös och förfallen ruinstad med en liten befolkning. I staden rådde en sedeslöshet långt värre än Birgitta kunnat föreställa sig. Hon var chockad.

 

Birgitta levde nu som en pilgrim och besökte heliga platser i och utanför Rom. Efter en tid fick hon ett eget hus som så småningom utvecklades till en liten svensk koloni. Hennes dotter Katarina anlände efter något år och blev kvar tills moderns död. Flera av Birgittas barn besökte henne flera gånger i Rom. Hon fick många inflytelserika vänner t.ex. den mäktiga släkten Orsini och drottning Giovanna i Neapel.

 

Birgittas frispråkighet skaffade henne också många fiender. Under hela sin tid i Rom fortsatte Birgitta att få uppenbarelser som hon skrev ned. Det blev till slut mer än 600 och dessa omfattar på modern svenska 4 tjocka band. Det är Birgittas livsverk, som utgavs i hela Europa. I dem framför Birgitta sina politiska och religiösa tankar. Hon ivrade också för att påvens rätta plats var Rom och att han borde flytta från Avignon. Hon hade också synpunkter på svensk politik och uppmanade i ett berömt och bevarat brev sina släktingar i Sverige att avsätta kung Magnus.

 

Ett annat livsprojekt var författandet av en ny klosterregel, Regula Sanctissimis 

Salvatoris som skulle gälla för det tänkta klostret i Vadstena. Hon fick vänta länge på påvens besök i Rom för att kunna lägga fram sin klosterregel för godkännande. Men han kom och efter många förändringar fick hon klosterregeln godkänd. (Dottern Katarina kunde senare få en annan påve att acceptera mammans ursprungliga version).

Ytterligare ett livsmål återstod att förverkliga, nämligen pilgrimsfärden till det Heliga landet. Med sig på färden dit hade hon med sig tre av sina barn, sina biktfäder och den spanske biskopen Alfons och många fler. Färden blev äventyrlig. Bland annat led de två skeppsbrott. Men färden kunde genomföras.

 

Återkommen till Rom erbjöds Birgitta att bo i påvepalatset och hon hyllades. Men nu hade Birgittas krafter avtagit. Hon dog den 23 juli 1373 i sitt hus vid Piazza Farnese liggande på en bordsskiva av trä, i närvaro av två av sina barn och biktfäder. Vid budskapet om hennes död fylldes Roms gator av folk.

Den 7 oktober 1391 inskrevs Birgitta i Den Gyllene Boken i Vatikanen och blev därmed Sveriges hittills enda kanoniserade helgon. Hennes inflytande i det medeltida Europa blev stort.

 

Tack vare biskop Alfons blev hennes skrifter bevarade. De kopierades i ett mycket stort antal och blev en av senmedeltidens mest lästa skrifter i Europa. Ett stort antal birgittinerkloster byggdes.

 

I oktober 1999 utsåg påven Birgitta till ett av Europas skyddshelgon. Hon fick sin staty placerad på Peterskyrkans fasad, i kristenhetens absoluta centrum. En större ära kan ingen människa vederfaras.

 

Västerås 28 april 2011.

Tor Olov Norrman

Medlem i Finstaföreningen

Bild från Birgittaspelet "Birgitta, flicka från Finsta" skrivet och regisserat av Helen Eriksdotter.

Besök webbplatsen www.artistproduction.se och gå in under fliken "egen dramarik" och sen "Birgittaspelet"

för att läsa mer om pjäsen Birigttaspelet och se fler bilder!

Copyright Artist Production 2011